Vad är dans-och rörelseterapi?

”Dans- och rörelseterapi är det psykoterapeutiska användandet av dans och rörelse i en process som främjar individens känslomässiga och fysiska integration.”

(svensk översättning, definition från American Dance Therapy Association, adta.org).

Dans- och rörelseterapi (DMT) är en konstnärlig terapiform och psykoterapeutisk metod. Genom den konstnärliga och kreativa processen i dans integreras dans och psykoterapi.

DMT riktar sig till patientgrupper såväl individuellt som i grupp, inom somatiken, psykiatrin, primärvård och inom ramen för olika psykosociala sammanhang. DMT används inom behandling, rehabilitering, specialundervisning och i förebyggande verksamhet. Metoden förekommer i privat, kommunal och regional regi. Alla åldersgrupper kan ha nytta av dans- och rörelseterapi.

Metoder

DMT är en interaktiv och relationell metod som kan tillämpas inom ramen för olika psykoterapeutiska inriktningar. Metoden har en grund i modern psykodynamisk teori men går också hand i hand med KBT-metodik. Kunskap hämtas även från bland annat utvecklingspsykologi, anknytningsteori, affektteori och neurovetenskap. Olika rörelseanalytiska tekniker är likaså en utgångspunkt, såsom Labans rörelseanalys (LMA), Kestenbergs Rörelseprofil (KMP) och Bartenieff Fundamentals.

Inom DMT finns ett förhållningsätt av embodiment (förkroppsligande). Metoden vilar på en holistisk människosyn, baserat på antagandet att kropp och psyke inte går att separera. Det betyder att när förändring sker i kropp och rörelse, avspeglas det likaså på det emotionella, kognitiva och sociala planet. På samma sätt påverkar det psykiska måendet det kroppsliga välbefinnandet. DMT omfattas likaså av ett salutogent perspektiv, vilket handlar om att tillvarata och stärka individens egna resurser. Genom dans och rörelse kan individen komma i djupare kontakt kroppen vilken kan bli en ingång till kontakt med känslor, motivation och handlingskraft.

Den terapeutiska processen

Den kreativa processen i dans och rörelse ger möjlighet bearbeta problem och utforska nya möjligheter. Den icke-verbala kommunikationen är utmärkande vilket kan fördjupa upplevelser och underlätta svårigheter att vara i kontakt med sina känslor. Målet är ofta förbättrat mående, ökad  funktion i vardagen, ökad självkännedom och stärkt känsla av mening i tillvaron.

I terapin växlas ofta mellan dans, rörelse, samtal och eventuellt andra konstuttryck. Arbete med rörelse, rytm, närvaro och andning är vanliga inslag, ofta till musik. Några exempel på tekniker som kan användas är grundning (att ”landa” i kroppen), spegling av rörelser, dansimprovisation och autentisk rörelse (AM).